Men herregud. Gudherre. Hur mycket tålamod krävs funderar jag på ibland. Ska de vara så jävla svårt.

Sen längtar jag så mycket också. Jag tror aldrig jag velat att tiden ska gå så fort som jag önskar nu. Så blir man folkilsken emellanåt. Älskar livet fruktansvärt mycket andra dagen, som om det vore något nytt. Nej. Pengar växer ju inte heller på träd har jag märkt men vem har någonsin trott det? Hur skulle det se ut. Kära nån.

Gud, uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt
Att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

Jaaaa, så känner jag.
Och imorn! Då jävlar ska jag rita lite när jag ändå fått med mig lite ny energi från Stockholm.