Och en klarblå himmel
Herregud.
Brukar jag tänka. Igår satt jag och var som nerbruten, såg antagligen ut som jag sålt det där smöret och tappat pengarna som man brukar säga. Tänkte att men åååh vad jobbigt allt är nästan så jag ville gråta, klamra mig fast på någon och bara hänga en stund och panika-av-mig.
Så sitter jag nästa dag och bara njuter av nuet, framtidsplaner, gla' för ingenting och tänker vad i hela friden flög i mig igår, haha vilken jävla gnällspik. Tonår alltså, inte lätt.. brukar skylla på det, stämmer nog också till viss del i alla fall. Sen när jag blir vuxen håller man inte på så, nej då är man mogen och har så mycket skinn på näsan så det räcker och blir över.
Funderar då också lite på när man ska ta och bli vuxen och sådär bra, runt 30 kanske. För allt hänger ju på tiden, låt det ta sin tid, det blir bättre med tiden, tiden, tiden, tiden. Oj nu kändes det som en konstigt ord, brukar bli så när man upprepar något för många gånger. Den där tiden har ju i alla fall den där fantastiksa förmågan att läka saker och göra allt så mycket bättre, kanske ska börja luta mig tillbaka på det och låta allt sköta sig själv, sluta anstänga mig och inte tänka så förbannat mycket.
Får omprogramera mig, justera i inställningarna lite. Den där prestationsångesten ligger lite pyrt till.
Brukar jag tänka. Igår satt jag och var som nerbruten, såg antagligen ut som jag sålt det där smöret och tappat pengarna som man brukar säga. Tänkte att men åååh vad jobbigt allt är nästan så jag ville gråta, klamra mig fast på någon och bara hänga en stund och panika-av-mig.
Så sitter jag nästa dag och bara njuter av nuet, framtidsplaner, gla' för ingenting och tänker vad i hela friden flög i mig igår, haha vilken jävla gnällspik. Tonår alltså, inte lätt.. brukar skylla på det, stämmer nog också till viss del i alla fall. Sen när jag blir vuxen håller man inte på så, nej då är man mogen och har så mycket skinn på näsan så det räcker och blir över.
Funderar då också lite på när man ska ta och bli vuxen och sådär bra, runt 30 kanske. För allt hänger ju på tiden, låt det ta sin tid, det blir bättre med tiden, tiden, tiden, tiden. Oj nu kändes det som en konstigt ord, brukar bli så när man upprepar något för många gånger. Den där tiden har ju i alla fall den där fantastiksa förmågan att läka saker och göra allt så mycket bättre, kanske ska börja luta mig tillbaka på det och låta allt sköta sig själv, sluta anstänga mig och inte tänka så förbannat mycket.
Får omprogramera mig, justera i inställningarna lite. Den där prestationsångesten ligger lite pyrt till.
- Sånt är livet - du har så rätt så Anita!
Kommentarer
Trackback
