Man påstår så ofta att man skulle gå och bli galen.

När.. du har bråttom på morgonen och du ska vara snäll och ge din ivriga katt lite mat men som är lite för ivrig vilket leder till att du spiller ut kattmat över hela golvet, du råkar radera ett viktigt skolarbete som tagit dig ungefär 100 år att skriva, ”åh vad gott det ska bli med gröt” men så visar det sig vara curry du öst på istället för kanel, du har mens och ska dammsuga rummet, du tappar ditt nya solpuder i golvet så allt går i småbitar såklart, du hittar inte dina nycklar, du slår i din jävla tå i den förbannade tröskeln som alltid är i vägen, du märker att hälften av dina ägodelar försvunnit spårlöst i flytten, du ska cykla hem på lunchen (hungrig som ett djur) och framdäcket är punkterat så du får gå, spotify vägrar fungera på grund av ditt superdåliga internet som sägs ska ha teckning långt ut i skogarna (jovisst, in-my-ass), dina storslagna planer för dagen ändras helt plötsligt och du står där tomhänt och ser ut som en fågelholk...

"Jag blir GAAAAALEEN!!!11!@".

Men tänk om man skulle bli galen på riktigt en vacker -eller fruktansvärt ful- dag.

"Nu vaskar jag kattmat dagligen och jag har tappat allt jag äger och har i golvet, curry och gröt är väl inte så äckligt ändå… några tår har jag inte längre kvar inga trösklar heller för den delen, cyklar har jag gett upp hoppet på för länge sen, iphonen kastade jag i älven under ett utbrott när spotify ännu en gång laggat sönder och ingenting blir någonsin som jag planerat eller tänkt mig... Nu är jag så frustrerad och arg så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har blivit galen. På riktigt."

Ja det kanske händer en dag, hoppas det blir en vacker sådan i alla fall.

Fin LÅT. Ta hand om er och akta tårna osv.